Varför en omvärldsutblick?

Den statliga arbetsgivarpolitiken påverkas av förändringar i omvärlden. För statliga arbetsgivare förändras förutsättningarna för kompetensförsörjning, ledarskap och hur arbetet organiseras. För att möta utvecklingen behövs en gemensam förståelse för utmaningarna och hur de kan hanteras.

Den här rapporten är ett underlag för reflektion och diskussion kring den statliga arbetsgivarpolitiken. Den lyfter fram trender och förändringskrafter som Arbetsgivarverket bedömer som särskilt betydelsefulla för den statliga arbetsgivarpolitiken. Rapporten gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ge definitiva svar.

Rapporten bygger på omvärldsanalys med utgångspunkt i fem globala megatrender. De kapitel som följer lyfter både utmaningar och möjligheter för staten som arbetsgivare.

Rapporten är framtagen med stöd av AI-verktygen Consensus och Chat GPT i research och textbearbetning. 

Megatrender som analysram

Rapporten tar avstamp i fem globala megatrender som påverkar hur vi lever, arbetar och organiserar samhället. De används här som ett verktyg för att förstå vilka omvärldsförändringar som särskilt berör staten som arbetsgivare. Trenderna hänger ihop och förstärker ofta varandra. De fungerar som en gemensam ram för rapportens innehåll och analys.

Fem megatrender

Teknologisk utveckling och digitalisering

Generativ AI, automatisering och datadrivna processer förändrar arbetsliv, beslutsfattande och organisationer. Samtidigt växer behovet av digital kompetens, cybersäkerhet, riktlinjer och styrning för att tekniken ska kunna användas ansvarsfullt.

Demografisk förändring

Befolkningen ökar globalt, men tillväxten är ojämnt fördelad. I många länder – inklusive Sverige – åldras befolkningen, samtidigt som födelsetalen minskar. Detta påverkar arbetskraftsutbud, försörjningsbalans och konsumtionsmönster. Fler äldre i arbetslivet och lägre födelsetal innebär utmaningar för tillväxt och välfärd.

Hållbarhet

Hållbarhet är en genomgripande samhällstrend som påverkar politik, ekonomi, styrning och verksamheter. Den omfattar inte bara klimat och miljö, utan också sociala och ekonomiska frågor som jämlikhet, arbetsmiljö och ansvarsfull resursanvändning. Trycket på organisationer att agera långsiktigt och transparent ökar och förmågan att integrera hållbarhet i både strategi och vardagsbeslut blir avgörande för legitimitet och förtroende.

Geopolitiska spänningar och säkerhet

Globala maktförskjutningar, krigshot och fragmenterade handelsrelationer påverkar trygghet och stabilitet. Förändrade säkerhetslägen ställer nya krav på beredskap, samordning och resiliens – både i samhället och i internationellt samarbete.

Politiska landskap och värderingar

Demokratin utmanas i många delar av världen, och värderingsförskjutningar påverkar samhällskontrakt och tillit till institutioner. Polarisering, desinformation och ökad misstro sätter press på offentlighetens förmåga att upprätthålla legitimitet och inkludering.

 

En kompetensförsörjning i förändring

Kompetensförsörjningen i staten påverkas av flera samtidiga trender såsom demografi, teknik och utbildning. Samtidigt råder det stor brist på arbetskraft i statsförvaltningen och det finns en matchningsproblematik på arbetsmarknaden. Många står utanför, men saknar den kompetens som myndigheterna behöver. För att möta framtida behov krävs både nytänkande och ökad samordning.

Framtidens utmaningar och möjligheter för staten

Förutsättningarna för kompetensförsörjningen håller på att förändrats. Den demografiska och tekniska utvecklingen bedöms leda till ökad konsumtion och energibehov, vilket sätter stor press på klimatet. En åldrande och i många fall minskande befolkning påverkar samhället och kompetensförsörjningen på en rad olika sätt. Klimatutmaningar, energiomställning och teknisk utveckling väntas också påverka behoven av vilken typ av kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden.

En stor förhoppning ställs till den tekniska utvecklingen och AI som medel för att hantera de utmaningar som utvecklingen ger upphov till.

Den demografiska utmaningen

I Sverige är den åldrande befolkningen en av de mest avgörande demografiska förändringarna. Födelsetalen blir lägre samtidigt som andelen äldre ökar.

Enligt SCB:s senaste framskrivningar kommer andelen i förvärvsarbetande ålder år 2025 att ha ökat någon procent fram till år 2050. [SCB (2025), Sveriges framtida befolkning 2025–2070. För en mer detaljerad beskrivning av vilka antaganden som görs i framskrivningen, se SCB (2024), Sveriges framtida befolkning 2024–2070.]  

Det är en mycket svagare utveckling av andelen förvärvsarbetande än tidigare. På lite längre sikt innebär dock låga födelsetal och allt fler äldre att andelen förvärvsarbetande sjunker. Detta leder till ett större behov av och brist på arbetskraft samt en större försörjningsbörda.

Den demografiska utvecklingen medför också stora utmaningar på arbetsmarknaden. Redan idag råder stor brist inom många yrken och på nyckelkompetenser i Sverige. Inom exempelvis STEM-utbildad arbetskraft väntas efterfrågan öka i takt med den tekniska utvecklingen. Följderna av en åldrande befolkning märks särskilt inom välfärdssektorn, där efterfrågan på vård- och omsorgstjänster ökar, samtidigt som arbetskraftsbristen blir alltmer påtaglig. Om inga stora utbildningssatsningar görs i Sverige den närmaste tiden finns det mycket som talar för en fortsatt ökad konkurrens om de utbildade.

Enligt Sveriges Kommuner och Regioner väntas personalbehoven öka med cirka 32 procent inom äldreomsorgen fram till 2033. [SKR (2024), Välfärdens kompetensförsörjning – Personalprognos 2023–2033 och strategier för att klara kompetensförsörjningen.] Den sammanlagda effekten väntas innebära att andelen sysselsatta i de andra sektorerna kan tvingas minska.

På lite längre sikt när andelen förvärvsarbetande minskar totalt sett blir konkurrensen om arbetskraften ännu mer kännbar i statlig sektor. 

Forskning pekar på att en åldrande befolkning dämpar såväl tillväxten i arbetsutbudet som tillväxten i produktiviteten. En förändrad ålderssammansättning och en längre förväntad livslängd kan påverka det aggregerade sparandet i ekonomin. En åldrande befolkning tenderar att minska hushållens konsumtion och öka sparandet. Detta beror delvis på att äldre individer ofta har lägre konsumtionsbehov och högre sparbenägenhet, vilket observerats i Europa.

Minskade födelsetal och lägre tillväxt i arbetskraften innebär också ofta att avkastningen på kapital och efterfrågan på investeringar minskar. Dessa förändringar påverkar ekonomisk tillväxt och statens skatteintäkter negativt. En mindre statskassa innebär ofta att offentlig sektor måste spara och att statliga myndigheter måste bli mer effektiva.

För statliga myndigheter innebär det att personal kan tvingas sägas upp av ekonomiska skäl som följd. Därför får en sämre ekonomisk utveckling för Sverige många gånger stora konsekvenser för den statliga kompetensförsörjningen.

Matchningsutmaningen

Efterfrågan på utbildad arbetskraft har stigit över tid. Enligt Arbetsförmedlingen har jobbchansen för de som saknar gymnasieutbildning minskat kontinuerligt de senaste 15 åren. Det finns också ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och sysselsättningsgrad. Utbildningsnivån har visserligen kontinuerligt ökat i Sverige men samtidigt har behoven av utbildad arbetskraft ökat i en ännu snabbare takt.

Den så kallade matchningsproblematiken där arbetsgivarens krav på utbildning inte matchas av den kompetens som de arbetslösa besitter har ökat med tiden. [Arbetsförmedlingen (2025), Rekryteringsproblem och dess konsekvenser – Arbetsförmedlingens prognosundersökning, svensk arbetsmarknad 2013–2023.]

Då utbildningskraven för de statliga jobben generellt sett är höga har det delvis försvårat statens kompetensförsörjning. Idag finns en matchningsproblematik knuten till utbildningsnivå. Eftersom andelen med eftergymnasial utbildning är högre i statsförvaltningen än i många andra branscher blir statsförvaltningen extra känslig för en utveckling där bristen på högutbildade ökar över tid. Det finns mycket som talar för att den utvecklingen fortsätter och att framtidens jobb blir alltmer utbildningskrävande. Samtidigt ställs höga säkerhetskrav på många tjänster, vilket utmanar kompetensförsörjningen ytterligare. Enligt forskningen är behovet av arbetsmarknads- och yrkesutbildning en viktig pusselbit för att lösa matchningsproblemen. Sannolikt kommer inte den typen av åtgärder öka utbudet av högutbildade, som är särskilt viktigt för staten.

Samtidigt växer även tjänster som inte kräver akademisk utbildning snabbt inom staten, till exempel inom försvaret och kriminalvården. Det kräver nya strategier, både för att bredda rekryteringsbasen och för att skapa förutsättningar att ta emot fler som står långt från arbetsmarknaden. Det kan exempelvis handla om att koppla ihop utbildningsbehov med satsningar på kortare insatser som yrkes- och arbetsmarknadsutbildningar. 

Personer som står långt från arbetsmarknaden

Statliga arbetsgivare har ofta höga utbildningskrav, vilket kan försvåra rekrytering av personer som står långt från arbetsmarknaden. Samtidigt finns grupper som uppfyller kraven men saknar arbetslivserfarenhet eller har behov av särskilt stöd. Det gäller exempelvis personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga samt personer födda utanför Europa. I båda fallen kan det behövas olika typer av stöd eller insatser som handledning, anpassningar, hjälpmedel eller språkutveckling. Inom det statliga området kan VASA-avtalet under vissa förutsättningar användas för anställningar kopplade till arbetsmarknadspolitiska program.

Urbanisering och migration – både utmaningar och möjligheter

En annan utmaning på arbetsmarknaden är urbaniseringen. Det gör att arbetskraften blir alltmer ojämnt fördelad över landet. [5. Enligt senast statistiken från SCB ökar befolkningen i storstadskommunerna. Enligt framskrivningar fortsätter denna utveckling de kommande 15 åren. Andelen i förvärvsarbetande ålder
väntas sjunka i glesbygdslänen medan en svag ökning väntas i Stockholms och Västra Götalands
län. Se SCB (2024), Befolkningens utbildning och sysselsättning 2022, Temarapport 2024:2]  Möjligheterna att rekrytera är också beroende av geografiskt läge. För myndigheter som är utlokaliserade till glesbygdskommuner blir det ännu svårare att rekrytera än tidigare.

Samtidigt påverkas arbetsmarknaden av förändringar i migrationspolitiken. Nya regler för arbetskraftsinvandring, som exempelvis höjda lönekrav, riskerar att minska inflödet av kvalificerad arbetskraft. [6. Sedan de nya reglerna för arbetskraftsinvandring införts har antalet som beviljats uppehållstillstånd på grund av arbete minskat. Se statistik från Migrationsverket.] Det är särskilt bekymmersamt om tillgången till internationell expertis och spetskompetens minskar – kompetenser som ofta är avgörande för statlig verksamhet inom exempelvis it, analys eller
teknikintensiva områden.

För att Sverige ska vara konkurrenskraftigt som kunskaps- och innovationsnation krävs att det är attraktivt att arbeta här, inte bara vad gäller arbetsvillkor, utan också levnadsvillkor som bostäder, skolgång för barn och möjligheter till integration. Det handlar i grunden om att skapa goda livsvillkor för både inhemsk och internationell arbetskraft, i hela landet.

Hur kan AI bidra?

Kan den snabba utvecklingen inom AI lösa utmaningarna? Kommer staten kunna öka sin effektivitet och lösa kompetensbehoven? Det finns stora förhoppningar om att ny digital teknik och AI ska kunna effektivisera verksamheter och minska personalbehoven genom att frigöra resurser. Forskning tyder på att AI kan höja produktiviteten genom att automatisera eller komplettera anställda i arbetsuppgifter. I offentlig sektor påverkas vissa yrken mycket av AI-utvecklingen, medan andra yrken knappt berörs. Forskning visar också att staten har den sammansättning av yrken där AI är mest tillämpbar och som är mest exponerad mot AI i den offentliga sektorn. Resultat visar dock att skillnaden mellan de olika COFOG-grupperna är mycket stor. (COFOG – Classification of the Functions of Government. Detta är en internationell klassifikation som grupperar offentliga sektorn i olika verksamhetsinriktningar efter deras funktion eller ändamål.) Därför väntas AI har större förutsättningar att spela en avgörande roll i vissa delar av statsförvaltningen.

För att få ut AI:s potential pekar många debattörer och forskare på vikten av att undanröja olika hinder. Det handlar delvis om kompetensbrist och möjlighet till kompetensutveckling men också om brist på tillgängliga data, regelverk som hindrar, bristande strategiskt ledarskap, bristande styrning, bristande samordning och samverkan kring till exempel infrastruktur. samt en svag finansiering. Om inte dessa frågor löses riskerar teknikutvecklingen att få marginella effekter. I samhällsdebatten finns det forskare som varnar för att om produktiviteten bara ökar marginellt så blir den sammanlagda effekten sannolikt negativ.

Läs mer

Forslund, Anders (2025). Mismatch, long-term unemployment and post-COVID
labour market programmes in the Nordic countries. IFAU Working Paper 2025:5
Pascual-Sáez, Marta, David Cantarero-Prieto och José R. Pires Manso (2020).
Does population ageing affect savings in Europe? Journal of Policy Modeling, 42(2):
291–306
Arbetsförmedlingen (2025). Rekryteringsproblem och dess konsekvenser
– Arbetsförmedlingens prognosundersökning, svensk arbetsmarknad 2013–2023
SKR (2024). Välfärdens kompetensförsörjning – Personalprognos 2023–2033
och strategier för att klara kompetensförsörjningen
SCB (2024). Befolkningens utbildning och sysselsättning 2022. Temarapport 2024:2
SCB (2025). Sveriges framtida befolkning 2025–2070
Lodefalk, Magnus (2024). Artificiell intelligens och jobben. Stockholm: Ratio förlag
Acemoglu, Daron och Pascual Restrepo (2019). Automation and New Tasks: How
Technology Displaces and Reinstates Labor. Journal of Economic Perspectives, 33
Lodefalk, Magnus, Erik Engberg och Aili Tang (2025). Algoritmer för allmän
nytta – en ESO-rapport om AI, produktivitet och arbetskraftsbehovet i offentlig
sektor. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2025:2
SOU 2025:12 (2025). AI-kommissionens Färdplan för Sverige.
Slutbetänkande av AI-kommissionen
Acemoglu, Daron och Simon Johnson (2023). Power and Progress:
Our Thousand-Year Struggle over Technology and Prosperity

Statens uppdrag i en AI-driven tid

Digitalisering och generativ AI förändrar inte bara hur statliga tjänstemän arbetar, utan vad staten behöver vara. Tekniken driver på en strukturell omställning där innovation och automatisering kan omforma såväl styrningen som behov av kompetens. För att staten ska kunna möta dessa förändringar med bibehållen legitimitet och tillit krävs ett samordnat förhållningssätt där teknikens möjligheter tas till vara inom ramen för det demokratiska uppdraget.

AI-utvecklingen har blivit central i globala maktrelationer, där stater och företag tävlar om digitalt ledarskap, teknisk standardisering och kontroll över dataflöden. Detta påverkar både säkerheten och den ekonomiska maktbalansen. Med ökade säkerhetshot blir internationell samverkan avgörande för att skydda digital infrastruktur och demokratiska värderingar. Samtidigt inför flera länder regleringar för att minska risker kopplade till etik och rättssäkerhet, där EU:s AI-förordning är ett exempel på hur innovation balanseras mot säkerhetsaspekter.

Framtidens möjligheter och utmaningar för staten

I en tid präglad av snabba teknikskiften, ökade säkerhetshot och växande samhällsförväntningar står staten inför avgörande vägval. Utvecklingen öppnar nya möjligheter för att stärka det offentliga uppdraget, men också risker som kräver samordning och en tydlig riktning. 

Påverkan på yrkesgrupper

Artificiell intelligens förväntas inte förändra alla yrken lika mycket eller på samma sätt. Med hjälp av måttet Dynamic Artificial Intelligence Occupational Exposure (DAIOE) visar forskning att vissa yrkesgrupper i offentlig sektor snabbt påverkas av AI-teknik, medan andra än så länge är relativt opåverkade.

Studien Algoritmer för allmän nytta (2025) [Algoritmer för allmän nytt ESO (2025) https://eso.expertgrupp.se/rapporter/2025_2_-algoritmer-for-allman-nytta/] visar att cirka 45 procent av de sysselsatta i statlig sektor är högt exponerade för AI-teknik. De mest AI-exponerade yrkena i staten väntas vara exempelvis statistiker, mjukvaru- och systemutvecklare löne- och personaladministratörer samt revisorer. Minst exponerade är yrken som kriminalvårdare och matroser.

I statlig sektor är sex av de tio vanligaste yrkena, till exempel planerare och utredare samt handläggare, högt exponerade för AI. Samtidigt visar jobbannonser att staten rör sig snabbare än kommuner och regioner när det gäller att integrera AI i arbetsbeskrivningar. År 2024 nämnde fyra procent av de statliga jobben AI som en relevant del av tjänsten.

Behovet av infrastruktur och nationell samordning

Digitaliseringen gör staten mer sårbar för cyberangrepp, inte minst för myndigheter som hanterar stora mängder känslig information. Enligt en omvärldsanalys från eSam (2024) behöver informationssäkerhet och digital resiliens förstärkas. Det krävs en förmåga att identifiera, förebygga och hantera digitala hot. Det är i linje med AI-kommissionen, som i sin rapport Färdplan för Sverige (2024) pekar på behovet av en samlad strategi för att inte halka efter i den internationella utvecklingen.

Ett viktigt initiativ i denna riktning är ENA – Sveriges digitala infrastruktur, som samordnas av Myndigheten för digital förvaltning (Digg). I den strategiska färdplanen för ENA 2030 lyfts behovet av en gemensam och robust digital grund för offentlig sektor, med fokus på att möjliggöra säker datahantering, interoperabilitet och sömlös informationsdelning mellan myndigheter. ENA pekas också ut som en kritisk plattform för att kunna utveckla och använda slutna, kontrollerade AI-lösningar inom staten, något som blir allt viktigare för att säkra datasuveränitet, transparens och kontroll över samhällsviktiga funktioner.

Men även om infrastrukturella initiativ som ENA är avgörande, räcker det inte med teknik. Utan samverkan kommer vi inte att nå full utväxling av AI:s potential i staten. I dag finns en risk att tekniska lösningar utvecklas parallellt, att myndigheter bygger egna system utan tillräcklig koordinering, och att lärdomar inte sprids mellan aktörer. För att undvika detta behövs inte bara plattformar, utan gemensamma mål, förvaltningsövergripande samordning och en tydlig ansvarsfördelning.

I det arbetet blir regeringens roll central. Om staten på allvar ska nyttja AI som ett verktyg för effektivitet, kvalitet och samhällsnytta, krävs riktade satsningar, politisk prioritering och långsiktiga investeringar. Det handlar inte bara om att möjliggöra teknisk utveckling, utan om att forma en gemensam riktning för hur tekniken ska stödja det offentliga uppdraget. Genom att stärka den statliga infrastrukturen, främja samordning mellan myndigheter och skapa trygga ramar för innovation, kan regeringen lägga grunden för en digital förvaltning som är både kraftfull och tillitsbärande.

Rättssäker implementering av AI

Många myndigheter saknar fortfarande tydliga riktlinjer för hur AI ska tillämpas i enlighet med lagstiftning, grundläggande rättigheter och offentlighetens krav på transparens. Det finns dock initiativ som syftar till att stärka stödet. Ett exempel är Digg och Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) som publicerat nationella riktlinjer för användningen av generativ AI inom offentlig förvaltning.

Samtidigt finns tekniska och organisatoriska hinder som försvårar en bred och rättssäker implementering. Fragmenterad styrning, bristande standardisering av dataformat och resursbegränsningar riskerar att bromsa utvecklingen och skapa ojämn kvalitet i AI-användningen mellan myndigheter.

Utöver dessa strukturella hinder finns också kulturella utmaningar. Övertro på teknik kan leda till att mänsklig kontroll och etisk granskning sätts på undantag, medan överdriven försiktighet riskerar att hämma innovation. AI-kommissionens Färdplan för Sverige lyfter just denna risk och betonar behovet av kontrollerad experimentering, där AI kan testas i avgränsade miljöer med höga krav på etik, säkerhet och lärande.

Ledarskapet i staten

Digitaliseringen innebär nya förutsättningar för ledarskap i staten. Ledarskapet behöver bli mer adaptivt, teknikförstående och samtidigt fortsätta vara starkt förankrat i den statliga värdegrunden.

AI och digitala verktyg kan höja kvaliteten och effektivisera verksamheter. Men tekniken kräver också att chefer bygger tillit – både till systemen och mellan människor – samt att de säkerställer en god digital arbetsmiljö. Det handlar inte bara om att införa nya verktyg, utan om att leda en kulturell och organisatorisk förändring.

När AI tar över vissa arbetsuppgifter frigörs tid, men den potentialen realiseras inte automatiskt. För att tekniken ska bidra till verksamhetsutveckling krävs ett ledarskap som pekar ut riktningen, skapar förutsättningar för lärande och stödjer nya arbetssätt.

Det är med andra ord ett dubbelt skifte: ett teknikskifte och ett kulturskifte. Att leda i detta landskap innebär att hantera osäkerhet, balansera innovation med kontroll och möta förändringsmotstånd. Det ställer höga krav på förändringsledning, kommunikation och kontinuerlig kompetensutveckling.

Är de efterfrågade kompetensbehoven möjliga att uppnå?

AI har potential att förändra hur arbete bedrivs inom statlig förvaltning. När AI tar över rutinmässiga och analytiska uppgifter, lyfts ofta förmågan att samarbeta, kommunicera och förstå sociala sammanhang som allt viktigare egenskaper hos medarbetare.

Ett begrepp som ofta lyfts i det sammanhanget är »hybridkompetenser«. Hybridkompetens beskriver en kombination av olika typer av kompetenser, som tillsammans skapar ett mervärde i arbetslivet. Det handlar inte bara om att kunna mycket, utan om att ha rätt kombination av färdigheter som möter komplexa och tvärgående behov. Det kan till exempel innebära en kombination av teknisk förståelse, digital mognad och sociala färdigheter.

I denna kontext väcks frågan om hur statens problem med att hitta rätt kompetens kommer att utvecklas i framtiden. Hur rimmar denna breda kravbild med den redan påtagliga matchningsproblematiken på arbetsmarknaden?

Om framtidens arbetsmarknad utformas för individer med en viss kombination av egenskaper riskerar vi att skapa exkluderande strukturer där många ställs utanför.

En lösning kan vara att bygga organisationer där teamets sammanlagda kompetens står i centrum. Genom funktionsdelning och komplementära roller kan arbetsgivare ta till vara fler individers styrkor, möjliggöra inkludering och möta verksamhetens krav på ett hållbart sätt. Det kräver nya sätt att organisera arbetet, och ett ledarskap som ser värdet i olikheter och mångfald.

Läs mer

SOU 2025:12 (2025). AI-kommissionens färdplan för Sverige. Slutbetänkande

Myndigheten för digital förvaltning (2023). Strategisk färdplan ENA 2030 – Sveriges digitala infrastruktur

Myndigheten för digital förvaltning och Integritetsskyddsmyndigheten (2024). Nationella riktlinjer för användning av generativ AI i offentlig förvaltning

eSam (2024). ES2024-03: Trender som påverkar digitaliseringen av offentlig förvaltning

Hamilton, Diane (2025). The Rise of Hybrid Skills: What You Need to Stay Competitive at Work. Forbes

McKinsey & Company (2024). The Race to Deploy Generative AI and Raise Skills 

Statskontoret (2023). Myndigheterna och AI – en studie om möjligheter och risker med att använda AI i statsförvaltningen

World Economic Forum (2025). The Future of Jobs Report 2025 – Skills Outlook 

Lodefalk, Magnus, Aili Tang och Erik Engberg (2025). Algoritmer för allmän nytta – en ESO-rapport om AI, produktivitet och arbetskraftsbehovet i offentlig sektor. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2025:2

Säkerhet och stabilitet i en orolig tid

I osäkra tider har staten en viktig roll. Säkerhet, beredskap och motståndskraft blir bärande principer i allt från styrning och planering till kompetensförsörjning och digital infrastruktur. Det handlar inte längre bara om att skydda gränser eller hantera kriser, utan om att säkerställa samhällsviktig verksamhet och bevara tilliten till myndigheterna i en allt mer polariserad värld.

Framtidens utmaningar och möjligheter för staten

I en orolig omvärld finns det goda möjligheter att fördjupa samverkan, bygga tillit och förstärka det offentliga uppdraget. Samtidigt är utmaningarna påtagliga: att säkerställa kompetensförsörjning och att undvika fragmentering i en förvaltning som ständigt ställs inför nya specialiserade uppdrag.

Geopolitiska spänningar och institutioner under press

Den globala arenan präglas av tilltagande instabilitet. Geopolitiska spänningar har fördjupats, särskilt mellan USA, Kina, Ryssland och EU. Handelsflöden och ekonomiska relationer styrs allt oftare av säkerhetspolitiska hänsyn snarare än ekonomisk effektivitet. USA:s användning av tullar som maktmedel illustrerar hur globala handelsnormer utmanas.

I USA har den politiska polariseringen fördjupats och under Trumps andra mandatperiod har attacker mot rättsväsendet, valadministrationen och den federala förvaltningen intensifierats. Den politiska retoriken ifrågasätter domstolars legitimitet, myndigheters opartiskhet och mediernas trovärdighet. Detta med syftet att underminera oberoende institutioner och konsolidera makt. Det har väckt stark oro bland rättsexperter, både i USA och internationellt, som larmar om att den demokratiska infrastrukturen håller på att försvagas inifrån.

I takt med att institutioner attackeras verbalt och strukturellt ökar risken för långsiktig nedbrytning av förtroendet för rättsstaten. Denna utveckling, där politisk maktutövning används för att destabilisera snarare än att stärka demokratin, bidrar till en global osäkerhet som påverkar även stabila demokratier. Även om den svenska förvaltningen skiljer sig fundamentalt från den amerikanska, aktualiserar händelseutvecklingen behovet av att både rusta för yttre hot och samtidigt värna det egna statsskickets motståndskraft, tillit och integritet. 

Sveriges medlemskap i Nato

Sverige har på några år gått ifrån en situation där krig har ansetts vara fullständigt osannolikt till att krig inte kan uteslutas, för att nu dra slutsatsen att vi kan vara i krig inom några år.

Sveriges beslut att ansluta sig till NATO innebar ett historiskt skifte i säkerhetspolitiken. Sverige omfattas nu i praktiken av ett gemensamt försvar, men vi som nation förväntas också bidra till alliansens försvarsförmåga.

Med NATO-medlemskapet förväntas Sverige delta i övningar, kapacitetsuppbyggnad och gemensam planering, samtidigt som vårt geografiska läge gör oss mer intressanta som mål för hybridpåverkan. Desinformation, cyberangrepp och påverkanskampanjer blir sannolika inslag i ett framtida konfliktspektrum.

EU:s strategiska autonomi

Den europeiska säkerhetsordningen som etablerades efter andra världskriget är under snabb omvandling. USA:s minskade förutsägbarhet som säkerhetspartner, inte minst under Trumps andra presidentskap, har skapat tvivel om de garantier som länge varit en grundpelare i Europas säkerhet.

Samtidigt fortsätter Rysslands krig mot Ukraina och hoten mot Europas stabilitet växer i både militär, digital och informationsmässig form. Tillsammans har dessa faktorer lett till en växande samsyn bland europeiska beslutsfattare om behovet av att stärka EU:s strategiska autonomi.

Frågan är dock hur? Vissa medlemsstater förespråkar fördjupad integration av försvarskapacitet inom EU:s ramar, medan andra betonar vikten av att behålla nationell kontroll över försvarsfrågor. Spänningsfältet mellan gemensam kapacitet och nationell suveränitet gör utvecklingen av EU:s säkerhets- och försvarspolitik till en av unionens mest avgörande framtidsfrågor.

Upprustning av totalförsvaret

Sveriges totalförsvar vilar på två pelare: det militära och det civila försvaret. I det förändrade säkerhetsläget har de civila statliga myndigheterna fått en betydligt mer aktiv roll. Det handlar om att självständigt upprätthålla samhällsviktiga funktioner vid kris eller krig. Regeringen har därför utsett ett 60-tal statliga myndigheter till så kallade beredskapsmyndigheter med särskilt ansvar för planering, övning och ledning i totalförsvarssyfte. Dessa myndigheter förväntas integrera försvarsplaneringen i sin ordinarie styrning, bedriva systematiskt arbete med kontinuitetshantering och säkerhetsskydd, och samverka med både kommuner, regioner och näringsliv. Myndigheter som tidigare haft begränsat ansvar för beredskap har nu en skyldighet att utveckla sin operativa förmåga, inte minst inom personalförsörjning.

Det civila försvaret omfattar allt från informationssystem och transporter till energiförsörjning, livsmedelsdistribution och offentlig service. Staten måste säkerställa att varje myndighet förstår sin roll i kris och konflikt, att strukturer för ledning finns på plats och att de är övade. Det kräver investeringar i både teknik och kompetens, samt ett aktivt ledarskap.

Civilt försvar är inte längre en sidouppgift, det är en integrerad del av den moderna statens kärnuppdrag. Det kräver ett helhetsgrepp där staten fungerar som samlande kraft och garant för att resurser finns där de behövs, när de behövs.

Förstärkt informations- och cybersäkerhet

I en säkerhetsmedveten stat måste informationssäkerhet vara allas ansvar, från generaldirektör till handläggare. Säkerhet kan inte betraktas som en isolerad funktion eller något som bara angår specialister, utan måste genomsyra styrning, beslutsfattande, arbetsrutiner och kultur i hela statsapparaten.

Säkerhet handlar inte längre enbart om att skydda byggnader, infrastruktur och personal. I ett digitaliserat samhälle är sådant som informationstillgångar, kommunikationsflöden och dataintegritet minst lika viktiga. Informationspåverkan och cyberangrepp är idag reella hot mot både statens verksamhet och medborgarnas förtroende för myndigheterna.

Myndigheter behöver därför öka sin förmåga att identifiera, förstå och motverka påverkansoperationer som syftar till att underminera förtroende och försvåra beslutsfattande. Dessa attacker sker ofta i gråzoner, exempelvis genom sociala medier, riktade informationskampanjer eller subtil manipulation av narrativ.

Det krävs därför ett bredare grepp om cybersäkerheten i statliga system. För att säkerställa en robusthet krävs även investeringar i egna digitala kompetenser. Staten behöver inte bara kunna köpa säker teknik, man måste förstå den, utveckla den och granska den. Detta gäller särskilt i tider då teknikutvecklingen går snabbt och hotbilden förändras i realtid. Informations- och cybersäkerhet måste ses som en integrerad del av verksamhetsstyrning och inte som ett tekniskt sidospår.

Resursfördelning

Säkerhetsläget innebär att staten behöver ompröva hur resurser fördelas, vilka funktioner som måste skyddas och vilka kompetenser som krävs framöver. Flera verksamheter får ett utökat uppdrag, framför allt inom försvar, polis och rättskedjan.

Samtidigt ökar kraven på effektivisering i staten. Alla verksamheter får inte mer resurser. Tvärtom har många myndigheter fått minskade anslag och tvingats till interna omprioriteringar. Kombinationen av ökade uppgifter och begränsade resurser sätter hög press på myndigheterna. Att balansera breddning, effektivisering och säkerhet blir därmed en av statens största organisatoriska utmaningar de kommande åren. Det påverkar allt från budgetarbete och planering till ledarskap, kompetensförsörjning och ansvarsfördelning i hela statsförvaltningen.

Läs mer

Arbetsgivarverket (2024). Fortsatt stor brist vid rekrytering – trots svag konjunktur

European Parliament (2025). The Future European Security Architecture

Regeringskansliet (u.å.). Det här är civilt försvar

Regeringskansliet (2024). Sveriges roll i Nato

Strannegård, Lars (2025). Academic freedom in the U.S. is a thing of the past. Stockholm School of Economics, 17 mars 2025

Systemhot inifrån

När staten utsätts för manipulation av sin egen verksamhet, genom exempelvis kriminell infiltration eller påverkanskampanjer hotas inte bara arbetsmiljön och säkerheten för de anställda, utan också demokratin, rättsstaten och medborgarnas tillit. Det skapar nya dimensioner av sårbarhet.

Framtidens utmaningar och möjligheter för staten

Staten står inför en tid av förändring där gamla arbetssätt utmanas av nya förutsättningar. I detta landskap ryms både möjligheter att stärka förvaltningens roll och risker som kräver strategisk förmåga. För att möta framtidens krav och utmaningar krävs ett samordnat och långsiktigt arbete. 

Från gängvåld till institutionell påverkan

I takt med att den organiserade brottsligheten spridit sig i Sverige, har även de gängkriminellas metoder för påverkan och inflytande utvecklats till att lagliga strukturer används som brottsverktyg. Kriminella nätverk använder sig av företag, juridiska rådgivare, falska identiteter och bulvaner för att vinna upphandlingar, påverka beslut eller ta sig in i känsliga myndighetsfunktioner. Målet är att under radarn säkra resurser och kontroll samt att bygga legitimitet.

Brottsförebyggande rådet har i en rapport (2024) visat att kriminella inte bara söker kortsiktig vinning, utan även långsiktig påverkan. I vissa fall sker en direkt placering av individer med kopplingar till kriminella nätverk i myndigheter, socialförvaltningar eller upphandlade välfärdsverksamheter. Andra agerar som så kallade "möjliggörare", det vill säga anställda inom offentlig sektor som medvetet eller omedvetet möjliggör brott genom att lämna ut information, fatta gynnsamma beslut eller försvåra tillsyn.

Organiserad brottslighet förväntas bli alltmer sofistikerad, och i högre grad försöka påverka beslutsprocesser i offentlig sektor. Regeringen har bland annat svarat med en nationell strategi, skärpt lagstiftning och förstärkt myndighetssamverkan, men medger att arbetet är långsiktigt och kommer att ta tid. Staten behöver både bidra aktivt till detta arbete och samtidigt hantera konsekvenserna i den dagliga verksamheten.

Främmande makt – hotet i det dolda

Utöver hoten från inhemska kriminella nätverk växer även oron för infiltration och påverkan från främmande makt. Den svenska säkerhets- och underrättelsetjänsten bedömer att utländska aktörer, ofta med långsiktiga geopolitiska mål, försöker påverka svenska intressen genom metoder som inkluderar både underrättelseverksamhet och systematisk påverkan inom offentlig sektor. Säkerhetspolisen pekar ut rekrytering, positionering och tekniskt beroende som särskilt allvarliga former av påverkan från främmande stat.

Även denna typ av infiltration kan ske genom att individer med kopplingar till tredje makt söker anställning i känsliga delar av statsapparaten, exempelvis myndigheter med ansvar för infrastruktur eller stora it-system. Det kan också ske via konsulter, forskningssamarbeten eller organisationer som agerar bulvaner för utländska intressen.

I vissa fall kombineras infiltration med andra former av hybridpåverkan. Det gör att hotbilden mot staten inte enbart handlar om våld eller sabotage, utan om en mer subtil men långsiktig strategi att underminera tillit, fragmentera samhället och utmana beslutskapacitet i kris eller konflikt. Must har i sin lägesbild (2024) konstaterat att Sverige i och med NATO-inträdet blivit mer intressant som underrättelsemål, inte minst i syfte att påverka svensk säkerhetspolitisk inriktning och europeiska allianser.

Säkerhetsutmaningar i en digital förvaltning

Digitaliseringen skapar nya riskytor. Statliga system och databaser är måltavlor för både cyberangrepp och intern manipulation. Identitetskapningar, falska folkbokföringar och obehörig åtkomst till register är exempel på hur digital infrastruktur kan utnyttjas som brottsverktyg. Tjänster som tidigare kunnat outsourcas, så som lokalvård, fastighetsdrift, it och service flyttas i större utsträckning tillbaka för att hanteras i egen regi. Det leder till att den »statliga familjen« breddas, vilket ytterligare spär på efterfrågan på kritisk kompetens.

Sammantaget kräver detta att staten utvecklar kapacitet även bortom tekniska skydd. För att stärka förmågan att upptäcka och hantera avvikelser blir arbete med kultur och ledarskap särskilt viktigt.

Läs mer

Ekobrottsmyndigheten (2025). EBM:s lägesbild 2025

Gunnarson, Carina (2023). Den sårbara staten – en forskningsöversikt om hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommun. Forskningsrapport. Stockholm: SNS

Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (2024). Årsöversikt 2024

Riksrevisionen (2023). Regeringens styrning av samhällets informations- och cybersäkerhet – både brådskande och viktig

Skinnari, Johanna, Karolina Hurve och Andrea Monti (2024). Möjliggörare för kriminella nätverk – om möjliggörare i kommunal, statlig och privat sektor. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Rapport 2024:2

Säkerhetspolisen (2025). Säkerhetspolisen 2024/2025. Rapport – årlig lägesbild

EU:s påverkan – framtiden för den svenska modellen

EU:s initiativ på arbetsmarknadsområdet innebär att frågor som i Sverige traditionellt hanteras av parterna påverkas av EU-rättslig reglering. För att den svenska modellen ska kunna bestå även i en mer integrerad europeisk kontext behöver partsmodellens principer försvaras samtidigt som det finns beredskap för att möta nya krav från EU-samarbetet.

Framtidens utmaningar och möjligheter för staten

Den svenska modellen bygger på kollektivavtal och stark partssamverkan, där löner och arbetsvillkor regleras av parterna utan politikens inblandning. Samtidigt innebär EU:s initiativ inom arbetsmarknadsområdet ofta lagstiftning på detaljerad nivå, vilket påverkar modellens förutsättningar.

När EU:s politik möter svensk partsmodell

EU:s ökade aktivitet sker i en kontext där medlemsländerna har olika traditioner för partsinflytande. Regleringar som syftar till minimistandarder riskerar att läggas ovanpå kollektivavtalen, även i länder där dessa redan uppfyller eller överträffar målen. Det minskar parternas handlingsutrymme och kan försvåra flexibla lösningar.

I Sverige har modellen fungerat väl och väckt intresse i andra länder som söker balansera effektivitet, ansvar och stabilitet. Men i takt med att EU:s regelverk växer finns en risk att dess funktionssätt begränsas och att dess betydelse urholkas i praktiken.

Exempel: När minimilönedirektivet först föreslogs 2020 väckte det starka reaktioner i Sverige – både från arbetsmarknadens parter och politiker. Att EU ville sätta ramar för lönebildning betraktades som ett direkt ingrepp i den svenska modellen. I förhandlingarna lyftes Sveriges modell som ett föredöme och till slut infördes skrivningar om undantag för kollektivavtalsländer. Men frågan är inte avgjord och Sverige har ställt sig bakom Danmarks anmälan av direktivet till EU-domstolen, för att få dess räckvidd prövad.

Möjligheter till påverkan och samspel

Ett ökat engagemang från EU i frågor som traditionellt hanterats nationellt innebär inte bara utmaningar, utan öppnar också för nya möjligheter. Svenska arbetsmarknadsparter har ett gott internationellt anseende och den svenska modellen kan fungera som ett exempel på hur ansvarstagande, effektivitet och flexibilitet kan kombineras. EU:s ökade satsningar på social dialog, kompetensutveckling och rättvis omställning ligger i linje med flera svenska prioriteringar. Det finns därmed utrymme att inte bara värna modellen, utan också att bidra till att forma framtidens europeiska regelverk.

Genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter har EU lagt grunden för ökad styrning och i arbetsprogrammet för 2025 lyfts flera initiativ som kan få konsekvenser för den svenska modellen. Bland annat presenteras en Pact for Social Dialogue, som syftar till att stärka arbetsmarknadsparternas roll i utformningen av arbetsmarknads-, sysselsättnings- och socialpolitik på EU-nivå. Detta kan förändra samspelet mellan parter och politik i Sverige.

Risker med ökad reglering och samordning

Andra förslag, som Handlingsprogrammet för sociala rättigheter och Quality Jobs Roadmap, innebär en risk för att fler minimikrav införs på arbetsmarknaden, vilket kan begränsa den nationella autonomin. Dessa initiativ fokuserar på anständiga arbetsvillkor, hälsa och säkerhet samt stöd i omställning. Praktikdirektivet är ytterligare ett exempel, där EU vill harmonisera kvalitet och villkor för praktikplatser, något som kan påverka svenska lärlingssystem och praktikformer. Även satsningen Union of Skills, som handlar om att främja kompetensförsörjning och arbetskraftens rörlighet inom EU, kan få återverkningar för svenska arbetsgivare och deras planeringsförutsättningar.

Även EU:s finansiella regelverk utvecklas, med direktiv som träffar pensionsområdet. Det kan bli kostnadsdrivande och utmana befintliga modeller.

EU:s strategier för konkurrenskraft Single Market Strategy och Competitiveness Compass kan minska regelbördan och modernisera den inre marknaden. Men ambitionerna inom tillväxt och konkurrenskraft hänger tätt samman med arbetsmarknadsfrågor, vilket förstärker behovet av att bevaka hur olika politikområden samspelar.
Mario Draghis och Enrico Lettas rapporter (2024) lyfter att EU behöver stärka arbetskraftens kompetens, integration och rörlighet för att klara klimatomställning, digitalisering och geopolitiska utmaningar. Dessa ambitioner kan påverka både arbetsrättsliga strukturer och offentlig arbetsgivares planeringsförutsättningar

EU:s säkerhetspolitik och den svenska modellen

På längre sikt kan EU:s växande fokus på försvar, säkerhet och strategisk autonomi påverka arbetsmarknads- och styrningsfrågor även i den statliga sektorn. En gemensam europeisk försvarspolitik kan till exempel leda till ökade krav på samordning av kompetensförsörjning, säkerhetsskydd och mobilitet inom offentlig verksamhet.

Om dessa utvecklingar leder till mer överstatliga inslag kan det uppstå nya spänningar mellan enhetlig europeisk styrning och statlig nationell arbetsgivarpolitisk delegering. I ett scenario med gemensam krisberedskap, totalförsvar och ökad mobilisering av offentlig arbetskraft kan den statliga arbetsgivarrollen komma att utmanas eller förändras, både vad gäller förhandlingsmandat, arbetsgivaransvar och möjligheten att anpassa arbetsvillkor till nationella behov.

Det svenska systemet bygger på en långtgående delegering till myndigheterna att själva hantera sin arbetsgivarpolitik inom ramen för kollektivavtal. Denna modell kan komma att prövas i ett EU där arbetsgivarbeslut i ökande grad omfattar samordning, interoperabilitet och säkerhetsstyrning över nationsgränser.

Arbetsgivarpolitik i en föränderlig EU-kontext

För att möta denna utveckling krävs tydlig och samordnad svensk röst i EU. Den svenska partsmodellen kan stå starkare om parterna agerar gemensamt i exempelvis remissvar, dialog med regeringen eller genom aktiv medverkan i europeiska nätverk. Ett samlat agerande ökar möjligheten att påverka framtida regler och säkra handlingsutrymme för kollektivavtal och nationella lösningar.

Om EU:s strategi för konkurrenskraft kombineras med sociala minimistandarder kan det på sikt leda till att balansen mellan parternas förhandlingsutrymme och EU:s reglering förskjuts. Samtidigt innebär det ökade intresset för social dialog på EU-nivå nya möjligheter att föra in svenska perspektiv, förutsatt att det finns beredskap för strategisk påverkan och nationell samordning.

Nya EU-regler kan påverka både anställningsvillkor och pensionslösningar, vilket i sin tur kan ställa krav på anpassning av avtal och verksamhet. Det finns också en risk för att förhållandet mellan politik och parter förändras, där tidigare tydliga ansvarsfördelningar utmanas av en mer överstatlig logik och ökad samordning inom EU. I ett sådant landskap kan arbetsgivarpolitiken i staten behöva omprövas och utvecklas för att fortsatt kunna fungera inom ramen för den svenska modellen. 

Läs mer

Sveriges Kommuner och Regioner (2024). På gång inom EU, hösten 2024

European Commission (2025). Commission and Social Partners

Sign Joint Pact to Strengthen Social Dialogue in Europe

European Parliament (2025). Quality Jobs Roadmap

European Commission (2025). Union of Skills

Draghi, Mario (2024). The Future of European Competitiveness

Letta, Enrico (2024). Much More Than a Market

Att leda och styra i en förändrad kontext

Förutsättningarna för att styra och leda i staten förändras snabbt. Teknikutveckling, försämrat säkerhetsläge, demografiska skiften och växande förväntningar driver på utvecklingen. Många samhällsutmaningar kräver samarbete över organisatoriska gränser, samtidigt som beslut ofta behöver fattas under tidspress och osäkerhet. I det läget blir det viktigt att styrningen ger stabilitet över tid och fortsatt vilar på den statliga värdegrunden.

Framtidens utmaningar och möjligheter för staten

Myndigheterna verkar i ett politiskt landskap som förändras snabbt. Säkerhetsläget, teknikutvecklingen och höga förväntningar på effektivitet och samverkan påverkar styrning och prioriteringar i statliga verksamheter. Styrning handlar inte bara om struktur och rutiner, utan också om hur ansvar fördelas, hur roller förändras och vilka värden som ska vägleda verksamheten.

Vid hantering av samtidiga samhällskriser, som klimatförändringar, migration och pandemier, har ledarskapet i staten satts på prov. Forskning visar att svensk statlig styrning fortfarande präglas av central statlig initiativkraft, där regeringen skapar nya strukturer och processer för att behålla kontrollen över självständiga myndigheter och kommuner. Ledarskapet måste balansera mellan direkt kontroll och att skapa förutsättningar för samverkan över flera nivåer.

"Målet för den statliga förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande
statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet, och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och
ett effektivt EU-arbete."

Regeringen, Mål för statlig förvaltning

Regeringens styrning av myndigheter – färre men bättre?

Svensk förvaltningspolitik har de senaste åren präglats av flera parallella utvecklingsspår, med fokus på ökad effektivitet, tydligare styrning och stärkta förutsättningar att hantera samhällsutmaningar. Tre återkommande teman i regeringens inriktning är ekonomisk effektivitet, myndighetsstyrning och ledarskap. Den senaste samlade förvaltningspolitiska propositionen antogs 2009 och nuvarande regering har inte aviserat någon ny.

Regeringen har betonat behovet av att hushålla med offentliga resurser och öka verksamheternas genomslagskraft. Ett konkret uttryck för detta är ambitionen att minska antalet statliga myndigheter. I budgetpropositionerna för 2024 och 2025 lyfts målet om en mer samlad och överskådlig myndighetsstruktur. Syftet är att uppnå bättre styrbarhet, lägre administrationskostnader och tydligare ansvarsförhållanden. Flera myndighetssammanslagningar har påbörjats, med inriktning mot att avveckla små eller överlappande verksamheter.

Myndigheterna möter samtidigt ökade krav på snabb anpassning, horisontell samverkan och förmåga att hantera kriser. Förutom formella styrmedel, så som regleringsbrev, instruktioner och särskilda uppdrag, behöver styrningen fungera även under osäkra och snabbt förändrade förhållanden. Många samhällsutmaningar skär genom sektorsgränser.

Ledarskap lyfts fram som en viktig faktor för att hantera dessa krav. Statskontoret har bland annat pekat på att ledarskap spelar en central roll för att främja en god förvaltningskultur och balansera formell styrning med praktik i organisationen. 

Förändrade förutsättningar för styrningen

Att leda och styra statlig verksamhet har blivit mer krävande. Samhällsklimatet är mer polariserat, informationsflödet snabbare och uppdragen mer komplexa. Myndigheter behöver hantera motstridiga mål och fatta beslut i osäkra lägen.

Digitalisering och automatisering påverkar hur beslut förbereds och fattas. Chefer behöver förstå teknikens möjligheter och begränsningar, samtidigt som de måste kunna ta ansvar för informationssäkerhet och rättssäker tillämpning. Ny teknik kan effektivisera verksamheten på flera olika sätt, men den kan också förändra ansvarsfördelning och påverka hur värdegrundens principer tillämpas i praktiken.

Samtidigt blir tjänstemannarollen mer krävande. Statstjänstemän ska leverera resultat, men också värna den statliga värdegrunden. Forskning visar att otydlig styrning kan skapa spänningar mellan lojalitet och professionellt ansvar. För att hantera det krävs strukturer som stödjer tjänstemännens bedömningsförmåga och yrkesetik.

I denna miljö blir ledarskapet avgörande. Studier visar att chefer som klargör uppdraget, följer upp det som görs och ger återkoppling bidrar till trygghet, lärande och ansvarstagande i vardagen. Det är särskilt viktigt i verksamheter där styrsignaler växlar eller är svåra att samordna.

Att leda för förändring och långsiktighet

Ett föränderligt arbetsliv ställer också nya krav på chefsrollen. I verksamheter med samverkanskrav och komplexa uppdrag behöver chefer kunna hantera olika förväntningar. På en arbetsmarknad där fyra generationer är verksamma samtidigt och där arbetslivet förväntas pågå längre än tidigare krävs ett ledarskap som är strategiskt, modigt och kommunikativt, men också situationsanpassat och verksamhetsnära. Chefer behöver mandat och förmåga att agera som tydliga arbetsgivarföreträdare i linje med statens uppdrag och värdegrunden. 

Läs mer

Regeringen – Proposition 2009/10:175 – Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt.

Statskontoret (2023) – När myndigheter ställer om: lärdomar om styrning vid förändring och omställning.

Statskontoret (2024) – Regler och riter: om hur formella och informella styrsystem samverkar i myndigheter.

Statskontoret (2024) – Myndigheterna och AI – En studie om möjligheter och risker med att använda AI i statsförvaltningen.

OECD (2020) – Leadership for a high performing civil service – Towards senior civil service systems in OECD countries

Statskontoret (2020) Statlig förvaltningspolitik för 2020-talet – en forskningsantologi

Elvnäs, S. och Söderfjäll, S. (2023), Kära ledarskap. Ett hum förlag AB